– För att få praktikplats på en reklambyrå skulle jag lyckas sälja in ett illustrerat omslag till en hårdrocksgrupp – vilket jag lyckades med. På det sättet fick jag in en fot i kommunikations­branschen.

– Mitt första jobb inom kommunikations­branschen var att starta ett eget företag tillsammans med Alexander Morad. Jag hade tidigare jobbat 14 år inom eventbranschen och även 3 år inom digitalutveckling och dataanalys. Men har programmerat sedan jag var 8 år. Vi förstod att kunna kommunicera till målgrupper baserat på data i kombination med kunskap om psykologi och algoritmer skulle bli en av våra största styrkor i denna bransch. 

– Jag började som videoproducent på Mäklarsamfundet. Först var tanken att jag bara skulle hjälpa till och klippa några timmar i veckan. Men jag ville såklart göra mer. Så jag pitchade in en massa idéer och det slutade rätt snabbt med att jag jobbade där på halvtid. När de sen frågade mig om jag kunde producera podcasts sa jag snabbt ja, fast jag inte hade koll. Sen tittade jag på varenda YouTube-video om podcastproduktion för att lära mig och 3 veckor senare gjorde vi det första avsnittet av Mäklarsamfundets podcast och jag kunde titulera mig som Video & Podcastproducent.

– Under ett par praoveckor på dåvarande Rönnberg & Co i Sturegallerian (som sen blev McCann) insåg jag med både hjärta och magkänsla att det var projektledare jag ville bli. Och fort. Första jobbet efter gymnasiet blev därför som receptionist på reklambyrån Nord&Syd. Jag pluggade till produktionsledare parallellt och strax därefter anställde vi en ny receptionist och jag nådde ett första mål i karriären. Många år senare både som projektledare, produktionsledare och byråVD brukar jag säga att det delvis är samma jobb som att produktionsleda, bara med andra frågor.

– Jag hoppade av en teknisk högskola där jag hade kommit in. Den passade inte mig, alls. Precis i början körde jag bud åt byrån, det här var före internet, men snart jobbade jag kreativt och fick egna kunder. Jag hade en viss talang, var orädd och slet som ett djur. Det var skönt, jag kände mig som hemma.

– Mitt första jobb var under studietiden. Jag svarade på frågor för den gamla SMS-tjänsten 118 800. Ni minns: “fråga vad du vill”. Någonstans mittemellan Ask Jeeves och ChatGPT. Det, tillsammans med andra kundtjänstjobb, har möjligen kanske påskyndat gråa tinningar; men gav också en viktig läxa om att lära sig vikten av formulera tankar/idéer i skrift. Sätta det på pränt. Koka ned och vässa. Det har varit enormt användbart för mig. 

– När jag pluggade bildkommunikation på Berghs fick jag en förfrågan från ett litet musikgymnasium med 20 elever om att ta fram ett förslag till det traditionella skolfotot. Jag och min sambo Mia spenderade 2 heldagar på skolan och gick all in på uppdraget. Det här skulle bli artistporträtt i världsklass med scenkläder, rekvisita, livemusik, vindmaskin och extrem pepp från oss bakom kameran. Allt gick toppen. Vi var höga av upplevelsen och sade upp oss från våra trygga jobb i IT-branschen för att bli fotografer på heltid. Sedan ringde ytterligare ett musikgymnasium och ville ha samma produkt. Hurra tänkte vi och tackade ja utan vidare frågor. De var 450 elever. Vårt koncept med 2-timmars fotosession per elev höll inte riktigt att skala upp så vår karriär inom bild och film tog nya vägar, men kicken vi fick de där två dagarna i Göteborg lever kvar.

– Jag sökte några jobb efter Berghs och fick ganska omedelbart mitt första jobb som copywriter. Hamnade visserligen lite "fel", på en byrå med uppdrag som inte alls kändes inspirerande. Efter ett knappt år ringde en AD-kompis från Berghs och frågade om jag var intresserad av att komma till den byrå hon jobbade på. Och det var jag ju. Där trivdes jag mycket bättre och lärde mig massor av duktiga människor och spännande uppdragsgivare. Att jobba är också en stor del av utbildningen i copywriteryrket.

– Mitt första jobb var ett sommarjobb som jag tjatade mig till som vaktmästare på Svenska Dagbladet. Den sommaren var nog den enskild viktigaste pusselbiten till att jag idag arbetar med marknads­kommunikation. Eftersom jag bara var 13 år vid tillfället så var det inte helt lätt,  jag var tvungen att söka dispens hos skatteverket för att kunna arbeta. Men det gick. Typograferna var fortfarande blysättare och de enorma sättmaskinerna var fascinerande. Journalisterna hade sina skrivmaskiner och manus sändes med rörpost till sätteriet. På många sätt en annan tid, för redan året efter då jag också sommarjobbade hade datorerna anlänt. Så började min resa som så småningom ledde fram till reklambranschen.

– På pressavdelningen hos Moderaterna i Stockholms stadshus. Det fick jag delvis genom kontakter och framför allt för att jag sökte ett annat, liknande jobb. Den processen avbröts, men rekryterande chef kände personen som rekryterade på stadshuset och tipsade om mig. Den erfarenheten har jag med mig sedan dess. Även om man inte får just jobbet man har siktat in sig på, kan det hända andra spännande saker i framtiden tack vare att man sökte det.

– Jag var 20 år och sökte jobb på lokaltidningen i Helsingborg. Det stod i ansökan att man skulle kunna programmet Freehand. Det kunde jag inte, men sökte jobbet ändå, tänkte att det kanske var som Illustrator och inte så svårt att lära sig. Det var det inte och alla annonser gjordes i just programmet Freehand. Så jag laddade hem en gratisversion av programmet och råpluggade under helgen, sen låtsades jag till en början att jag inte kom ihåg kortkommandon, eller hur man skulle lösa olika saker tills jag kom underfund med hur det fungerade. Lärdom, kanske inte så bra att ljuga, men jag fick jobbet och tyckte jobbet var kul och lärde mig programmet till sist.

Deeped: – Du menar förutom präst i Svenska kyrkan? Det första riktiga jobbet var copywriter på Heimer & Company. Trots att jag inte ännu ens var utbildad. Eva Wikner Grahnström vågade tro att det fanns nåt hos den där avhoppade prästen. Jag slet, hon slet, jag var envis, hon vann. Jag hamnade där eftersom jag var tvungen att hitta nåt att använda mina kommunikationsskills och min fil. kand i beteendevetenskap då jag inte längre trodde på Gud och därmed kunde vara präst.

Sarah: – Jag började som originalare i reklambranschen och hade som mål att arbeta som AD. Faktum är att jag av en händelse sökte en utbildning på distans just på Berghs, om reklam i teori och praktik...och förälskade mig i ämnet. Sedan dess var jag fast.

– Mitt första kommunikationsjobb var som vikarie för infomationssekreteraren i Nacka kommun, Ann-Charlotte Gunnarsson, som skulle vara föräldraledig. Jag har många gånger skänkt Ann-Charlotte en tacksamhetens tanke för att hon vågade tro på mig, som inte hade praktisk erfarenhet av att arbeta med kommunikation.

– Jag ser framför mig hur jag resolut kliver in på Nämndhuset i Nacka, i en lång rock från second hand-butiken, förvissad om att jag är som klippt och skuren för att sköta kommunens information. I bagaget har jag då en fil kand från Uppsala universitet, med fördjupning i statskunskap och informationsteknik och några somrar som reporter på Örnsköldsviks Allehanda och Upsala Nya Tidning. Och ett brinnande intresse för att testa kommunikatörens roll. Tack vare drivna och generösa kollegor och samarbetspartners gick det vägen. Jag lärde mig så mycket värdefullt om hantverket, som kompletterade teorierna jag hade med mig från studietiden. Och jag förstod att det här med kommunikation, det är så roligt, att det vill jag nog jobba med hela livet!

– Efter examen från Academy of Art University i San Francisco blev jag kvar i stan och började frilansa som Art Director på olika reklambyråer. När mitt första visum gick ut fick jag en tillsvidareanställning på en av byråerna jag frilansat för. Jag kände mig då redan hemma på byrån. Mina sju år i SF, under IT-boomens uppgång och fall, var några av de roligaste åren i mitt liv och flera av mina närmaste vänner har jag kvar från den tiden.

–När jag gick ut Berghs hade den berömda IT-bubblan precis spruckit och det var riktigt svårt med jobb. Jag tror i och för sig inte ens att jag försökte få något utan startade istället en egen liten byrå tillsammans med en då nyexad AD som jag träffat på praktik på Pool. Vi drev den i cirka 10 år tills han ville testa att bli anställd och jag började frilansa för olika byråer och hade lite egna kunder. Vi har dock fortsatt att dra in varann i projekt ända fram tills idag och ingen är så bra på att veta när jag kan lite bättre än han.

– När mina elever frågar mig om eget/frilans vs anställning säger jag alltid samma sak: man måste vara lite galen för att driva eget. Men är man det har man nästan inget val för att få göra saker på sitt eget sätt. Om det hade varit smartare att först lära känna branschen vet ju ingen, men jag skulle ha gjort samma val igen om jag stod inför det idag. Jag tror stenhårt på att följa magen och hjärtat.

– Mitt första jobb inom Employer Branding var på Nordea. Jag hade arbetat med ett flertal olika uppdrag inom banken samt fackligt i stort sett på heltid. Jag kände arbetsgivaren väl och hade bra kontakter inom företaget och blev en dag uppringd och övertalad att söka tjänsten som employer branding manager. Då hade jag inte någon direkt koll på vad det innebar, även om jag har en master inom ekonomi med inriktning marknads­föring. Det är dock det bästa beslutet jag tagit för vilken underbar värld som öppnades upp! Jag säger ofta att jag har världens roligaste jobb och att kombinera marknads­föring, personalfrågor och kommunikation är en härligt utmanande mix.

– Jag ville jobba med reklam och skrev till 32 byråer, fick träffa 16 och fick jobb på 1. Det var Young & Rubicam och jag började som projektledarassistent hos dem.

– Jag började jobba med marknads­föring av fastigheter i Portugal, ett långt steg bort från min plan att bli historiker. Det var otroligt spännande, inte bara att arbeta med något helt annat utan att även göra det på ett nytt språk och i en annan kultur. Den erfarenheten har nog påverkat mitt fokus på målgruppsanalys, att alltid undersöka vilka vi ska sälja till istället för att utgå från att jag vet vad som driver dem.

När jag kom tillbaka till Sverige i slutet av 90-talet hade internet börjat slå igenom och plötsligt fanns det både helt nya möjligheter och helt ny saker att lära. Jag gick från tryckta magasin och utskick till webbplatser och digitala nyhetsbrev, från tidningsannonser till banners och så småningom till sociala medier. Det som är så spännande med att jobba med marknads­föring och kommunikation är att vi hela tiden måste lära oss nya saker!