Kikki Tham Sterner på praktik i Tokyo: "jag ska komma in som en katalysator"

Hej Kikki, vad gör du i Japan?

Får mig mitt livs upplevelse! Jag är på praktik på Ocean Observations i Tokyo.

Berätta hur det kom sig att du hamnade just på Ocean Obeservations!

Vi har blivit tillsagda på Berghs att försöka hitta vår idol, någon vi skulle vilja bli, och då jag samarbetat mycket med Interactive-studenterna så fann jag min i Sofia Svanteson som varit en av deras bästa föreläsare. Ocean har en härlig framtidsvision jag gillar, med hjälp av ny design ser de till att digitala tjänster är mer meningsfulla och förenklar och förnöjer tillvaron för dess användare! Samt att deras sätt att jobba lockade mig. Så det började med att jag fick sommarjobb där som sedan blev förlängt till mer jobb vid sidan av skolan. När det var dags för praktik hade jag redan tankar på att jag ville till Tokyo eller San Francisco. Så självklart sneglade jag lite på Oceans Tokyo-kontor och blev verkligen superglad när de sa att de skulle tycka det var "väldigt spännande att se vad som händer om man blandar Kikki med Japan".

Vad gör du på praktiken? 

Tanken är att jag ska komma in som en katalysator i externa och interna projekt, genom att observera situationer, se problem och möjligheter till förbättringar, samt komma på idéer som kan lösa problemen och förstärka upplevelsen av en tjänst, produkt eller situation. Det är något som Ocean har identifierat som min styrka och de var de väldigt nyfikna på vad som skulle hända om jag kom till Japan och observerade och funderade. Redan första dagen fick jag följa med på två kundmöten med stora globala japanska företag. Ett stort varumärke inom tekniska konsumentprodukter och ett känt varumärke inom sport. Två vitt skilda branscher och problemställningar. Bara att sätta igång!

Vad hoppas du åka hem med för nya lärdomar? 

Kunskap om hur det är att jobba med kunder i ett otroligt högteknologiskt land som Japan. Samt erfarenheter från kulturskillnader, både i användande av tjänster, hur man betraktar kommunikation och reklam, men framförallt affärsbiten. Japan har ju varit en väldigt isolerad marknad med ett eget sätt att göra saker på. De har lyckats bra, men saknar nog lite av den innovationsförmåga vi svenskar har. De är bättre på detaljerna och genomgående kvalitet och det hoppas jag få lära mig mer om när jag är här. Och, inte minst, knyta lite nya kontakter.

Hur är Tokyo som stad hittills? 

Helt fantastisk och faktiskt inte alls som jag tänkt mig. Jag hade hört att det inte skulle vara farligt här, ingen kriminalitet alls. Att man kan lämna dator, kamera och mobil hur som helst utan att det blir stulet, och det stämmer. Men att arkitekturen skulle vara så fantastisk och hur varje hus är superdesignat men ändå unikt hade jag ingen aning om. Jag trodde det bara skulle vara skyskrapor överallt, men det räcker med att man går en gata bort från huvudgatan så känns det som om man hamnat i en liten liten by. Annars är det väldigt mycket intryck, dom är fantastiska på belysning och butiks-skyltning, går verkligen all in med allt dom gör. Det exploderar i färger och lustiga små lösningar på allt. Sist men inte minst är japanerna nog det mest hjälpsamma folk jag någonsin stött på. Har tappat räkningen på hur många det är som släppt det dom håller på med för att följa mig hela vägen dit jag ska så jag kommer rätt. Vi förstår inte ett ord av varandra, så det är tur att leende ser likadant ut i alla länder.

Favoritögonblick hittills?

Oj, känns som jag får ett nytt varje dag. Men om jag verkligen måste välja ett så är det nog när jag sprang på tjejen på bilden. Hon såg verkligen ut som en liten bakelse. Jag kände då att resan inte kunde blivit bättre.

Har du märkt av några kulturella skillnader i arbetsklimatet och rutiner på arbetet? 

Som jag sa fick jag redan första dagen följa med på två kundmöten, och där kom första lärdomen. Ha alltid med dig dina visitkort. Här är det som en liten ritual vid överlämnandet av visitkortet. Det skall göras i hierarkisk ordning och alla som är med på mötet skall utbyta visitkort. Det ser nästan ut som när fotbollsspelarna går i två led och hälsar på varandra före en match. Sen talar man om vad man heter samt titel och lämnar fram visitkortet med båda händerna, nästan bugande, och med texten så att den man lämnar visitkortet till kan läsa. När man hälsat på alla kommer nästa viktiga sak. Lägg för guds skull inte ner visitkortet i väskan eller fickan. Nej visitkorten ska radas upp efter varandra på bordet. Vilket jag tycker är ganska smart så man inte gör bort sig genom att tilltala någon med fel namn, och man har hela tiden koll på vilka roller alla har vid bordet.

Läs Kikkis blogg med dagsfärska rapporter från Japan här.