Artiklar

Denna artikel är lite äldre! Här hittar du vårt aktuella kursutbud.

Målet att söka till Berghs var att få vara hur kreativ som helst

profile

För ett år sedan jobbade Siduri Poli inom media och journalistik men kände att något fattades. Hon längtade efter att skriva fritt, att vara mer kreativ och ett yrke där galna och innovativa idéer skulle tas emot med varm hand i stället för strikta ramar kring objektivitet och form. Här berättar Siduri om ett beslut som förändrade hennes liv – till det bättre.

Januari 13, 2013

Det var efter ett samtal med en kompis som då läste Produktionsledning/Operativ projektledning på Berghs som bitarna började falla på plats för Siduri Poli, 24 år. Kompisen berättade om andan och människorna på Berghs, om utmaningarna och intensiteten på skolan och om hur innovativa idéer föddes på daglig basis. Bara fantasin satte gränser. Själv hade Siduri Poli ledsnat på journalistiken och de krav på objektivitet, strikthet och opersonliga anslag hon stött på där.

- Det var genom min kompis berättelse om Berghs som min nyfikenhet föddes, och därigenom mitt intresse för kommunikations­branschen överlag. Jag kom snabbt på att det är det här jag vill göra, och jag kunde dessutom stanna inom media och slippa hoppa till helt ny mark, berättar Siduri. Jag ville börja på en gång.

Men det fanns ett problem. Vid tiden då Siduri kom till insikt om vad hon ville göra hade nästan hela våren gått. Arbetsprovsläppet och den påföljande våren med tid att göra arbetsprover var nästintill passerad. Bara två veckor återstod till deadline för ansökningar och arbetsprover till samtliga heltids­utbildningar på Berghs. Det gällde att tänka snabbt.

- Först kände jag att det var kört, att jag skulle åka utomlands i stället. Jag visste vad jag ville göra och jag ville göra det nu, inte vänta ett år. Men jag ville ge det ett försök. Jag ställde in alla planer jag hade under de kommande två veckorna och tog uppgiften på största allvar. Jag ringde runt till folk jag kände i branschen, försökte få input och samla så mycket information det bara gick under så kort tid som möjligt. Sedan satte jag mig och försökte rendera ut alla information jag hade, väntade på att idén skulle komma till mig. Och det gjorde den.

Uppgiften för de sökande under våren 2012 var att lansera ett rymdturismbolag som med bas i Norrland stod i begrepp att börja erbjuda resor till rymden. Siduri märkte fort att en röd tråd i arbetet med arbetsproverna var att prata med människor.

- Ganska snabbt märkte jag att den bästa informationen var att prata med olika typer av människor. Människor i resebranschen, med stort rymdintresse, kompisar, folk ur mediebranschen. När jag väl hade satt min idé gick det ganska fort, jag tror jag blev klar på fem dagar i stället för två veckor. Visst var det en utmaning i sig att kunna presentera mitt koncept på ett lockande sätt, men jag skickade in mina prover innan deadline otroligt nog!

Kan du beskriva hur det kom sig att du valde just Interactive Communication?

- För mig stod det mellan Interactive Communication och Strategisk Kommunikation & PR. Jag hade jättesvårt att bestämma mig först, men kom fram till att de låg nära varandra. Man kan inte köpa buzz på nätet och viral spridning. Personligen fick jag intryck av att Interactive Communication låg allra mest i tiden och att jag skulle få den största utmaningen där. Visst hade jag jobbat digitalt tidigare, men aldrig djupdykt, och jag hade insett när jag pratade med personer som var ännu yngre än jag att de kunde mer om det digitala än jag. De människorna kommer vara i min arbetsmarknad om några år och jag vill inte känna mig traditionell när det kommer till digitala kunskaper. Jag vill vara i framkant, steget före hela tiden. Därför valde jag Interactive Communication.

Siduri har inte ångrat sitt val. Redan första dagen på Berghs insåg hon att hon valt rätt.

- Jag är så glad att jag går den här utbildningen, jag lär mig så sjukt mycket hela tiden och en helt ny värld har öppnats för mig. Tidigare hade jag nog inte tänkt på att livet i så stor utsträckning faktiskt sker på nätet, jag tänkte att datorn var en sidekick till det analoga livet men nu förstår jag hur mycket av ens liv som faktiskt utspelar sig där, på nätet. Det som är så kul är att det finns så mycket oupptäckt mark, så mycket kvar att göra, det finns liksom inga gränser i det digitala. I verkligheten finns lagar om gravitation och annat, på internet är allting möjligt. Det var mitt mål med att söka till Berghs, jag ville vara hur kreativ som helst och i det digitala är det verkligen möjligt.

Går det att säga några specifika egenskaper som man bör ha som person för att passa in på Interactive Communication?

- Först och främst nyfikenhet. Det finns så otroligt mycket att upptäcka. Sedan är kreativitet signifikant, och mod. Jag är stolt över att gå i en klass med så modiga människor, som vågar ställa alla typer av frågor och ta för sig, ifrågasätta, gör lösningar som får kunderna att ställa sig upp och applådera. Mod är med andra ord bra att ha inom den här utbildningen – eller skaffa. Jag bar blivit mycket mer modig sedan jag började här.

Siduri berättar att klassen är fylld av en massa olika personlighetstyder och att det känns som att alla får plats, så länge man är öppen och har ett starkt intresse för att lära sig. I klassen finns många olika bakgrunder, allt från en före detta hackare till projektledare och programmerare.

- Det som är så bra med Berghs är att man slängs rakt in i saker. Det är ingen lektion som heter ”såhär använder du PhotoShop”, snarare ”gör det här i PhotoShop”. Man tvingas lära mycket själv och hjälpa varandra. Vi googlar och knarkar tutorials på YouTube och det fungerar, vi lär oss jättemycket. Jag har gått på Berghs i fyra månader och har redan lärt mig program jag hade som mål att kunna då jag gick ut efter ett år.

En sista fråga till Siduri om att läsa på Berghs. Det finns ett slags myt som säger att har du väl kommit in på Berghs försvinner du från hela ditt privatliv och ”lever Berghs”. Stämmer den myten eller är den överdriven?

- Haha, det är tyvärr en sanning. Jag är Berghs. Alla klagar på mig; mina kompisar och föräldrar tycker att det enda jag pratar om är skolan och det är nog sant. Men samtidigt, det är ett enda år av ens liv och man går igenom så himla många faser tillsammans med sin klass. Idag hade vi en slutpresentation som gick jättebra och nu ska vi gå ut och fira tillsammans, förra veckan grät vi av frustration. Det blir så. Livet på Berghs är en berg och dalbana och de man delar den med är sina klasskompisar. Vi har inte tid för något annat än Berghs, vi pluggar verkligen hela tiden. Enda skillnaden mot universitetet är att det är kul. Vi jobbar med skarpa case mot riktiga kunder och gör man bra ifrån sig kan det bli en deal. Det är en trigger.