Nafiis hittade hem till en ny stad, produktions­ledning och nytt jobb via Berghs

Hej Nafiis! Vilket program gick du och vad jobbar du med nu?

Jag gick programmet Produktions­ledning och tog examen 2023. Nu jobbar jag som produktionsledare på Mandarin.

Berätta lite om din resa till att plugga på Berghs.

Min resa är rätt komplicerad, men i korthet hade jag till en början ingen aning om vad Berghs var för skola eller vilka program som erbjöds. Jag bodde i Borlänge och var helt inställd på att bli sjuksköterska men efter en mindre trevlig händelse på sjukhuset kändes det som om jag blivit avkastad från livets tåg. Jag kände mig väldigt vilsen. När jag mådde som sämst så tipsade en vänlig själ mig om Berghs och jag kastades in arbetsprovernas värld, fick komma på intervju och blev antagen. The rest is history!

Beskriv en typisk dag som Produktionsledare på Mandarin.

På Mandarin är det alltid högt i tak! Många gånger tittar jag ut över kontoret och tänker att en TikTok skulle nog sitta perfekt. Vi har en härlig blandning av alla möjliga personligheter. Låt mig måla en bild: Vi har grundaren Leif Melin som är the legend himself - de som vet, de vet – för er som inte vet: Han hjälpte mig flytta och bar mina flyttkartonger upp för alla trappor! Sedan har vi vår vd Olle, men mer känd som teknikprofessorn Olle. Han gav mig chansen att försöka fylla skor dubbelt så stora som mina (skor som vår kollega Joanna lämnat efter sig) övertygad om att jag hade en chans att klara det. Och så har vi vår egen Picasso, Magnus (senior grafiker).

Vi tar oss igenom alla utmaningar och likt ninjor går vi in i varje projekt med högsta kvalitet och nivå. Sedan har vi resten av gänget som jobbar hårt i ”mörkrets dungeons”, som redigerar och retuscherar när de inte filmar och fotar – John, Linus och Kewin. Sedan har vi Jonas, min andra flytthjälte som bar resterande flyttkartonger och en viktig närvaro på måndagsmötena. Och last but not least, så har vi bästa Matte. Tack vare honom har jag upptäckt basketmatcher på Täljehallen och insett att det inte finns något roligare.

I kontorslandskapet sitter även härliga Anna-Karin längst in åt vänster, som alltid frågar mig med en varm ton vid kaffemaskinen, hur går det? Och sedan har vi Kristina, räddaren i nöden. När vi inte bombarderar varandra med 20 samtal om dagen så kan hon komma förbi kontoret och hälsa på, då blir det alltid extra mysigt.

För att svara på frågan….så är en typisk dag som Produktionsledare på Mandarin helt enkelt en dag  med fina mysiga människor, en dag där jag får ta del av en liten bit av sammanlagt 100 års erfarenhet. Lucky me!

Vad tyckte du var mest värdefullt eller lärorikt under din studietid på Berghs?

Jag lärde mig så så mycket, men det mest unika med Berghs är att det är en perfekt plats för att bygga upp sitt självförtroende. Man lämnar skolan med känslan av att kunna rädda världen, särskilt tack vare all pepp och push man får.

Jag skulle kunna skriva en hel bok om Berghs och vad jag lärt mig, men om jag ska försöka sammanfatta så har Berghs lärt mig att skapa ett hem inuti mig själv som jag bär med mig vart jag än hamnar. Det var första platsen som tveklöst trodde på att jag var ämnad för något större tills jag sakta men säkert vågade tro på det själv.

Har du några tips till någon som funderar på att plugga på Berghs?

Om du funderar på Berghs är du redan på rätt väg – det är nog bara lite naturlig rädsla och osäkerhet som gör att du fortfarande ”funderar”. Men mitt tips är faktiskt riktat till de som aldrig tänkt på Berghs som ett alternativ: låt mig vara den vänliga själen som uppmanar dig att kliva ut ur din comfort zone och hitta dig själv på andra sidan. Du kanske lämnar med ett nytt hem som du bär med dig överallt!

Har du några rekommendationer till någon som är intresserad av att jobba inom kommunikation eller på byrå?

Min enda rekommendation är att våga vara rädd och obekväm. Våga ta kontakt med människor i branschen, leta upp dessa kontakter, presentera dig på nätverksevent, våga ta plats och våga göra borta dig. Ibland räcker det med att våga vara rädd och ändå ta ett första steg. Det är okej att inte veta vad nästa steg är, det vet nästan ingen som vågar vara rädd och obekväm. Ofta kommer ett svar på ditt lilla steg från någon som pushar dig att ta ett till. Ibland är den personen du själv, och ibland är det kontakter och vänner du kommer hålla hårt vid resten av livet. Ibland kan det vara en plats, för mig var det Berghs.