Tommy Lagestam: ”kommunikationsindustrin behöver nya röster"

När 21-åriga Tommy Lagestam skickade sin ansökan till Berghs för snart ett år sedan bodde han i London. Då hade han redan hunnit lämna Borlänge för studier i både Lund Stockholm. Med mode som ett stort intresse tänkte Tommy sig att Berghs Bachelor-program skulle göra honom till kommunikatör inom modebranschen, kanske planner. Under resans gång har han dock tänkt om – nu är det copywriting som lockar mest. Strax efter jul lämnar han landet med slutdestination San Fransisco.

- När jag skulle välja vilken stad jag ville åka till inom Berghs Bachelor valde jag San Fransisco av flera olika anledningar. Dels för att jag tror att jag passar bättre i det tempo som San Fransisco erbjuder jämfört med Australien, och dels för att Academy of Art ska vara en riktigt bra skola. Först hade jag planer på att läsa till planner men under Brand X fick jag prova på lite copywriting och gick mer och mer från det strategiska mot det kreativa.

Såhär efter en termin på Berghs, känner du dig väl förberedd på att åka iväg?

- Jag tror det. På sätt och vis kan jag tycka att terminen här i Sverige varit för kort eftersom jag förälskat mig i skolan och trivs i den här miljön. Å andra sidan känner jag att de verktyg jag fått med mig härifrån räcker. Jag har utvecklats otroligt mycket här, i en takt jag inte trodde att jag skulle göra. Nu ska det bli spännande att komma iväg. Jag har jättehöga förväntningar förstås, men samtidigt har jag vant mig vid tanken på jag faktiskt kommer att få skapa mig en karriär helt på egen hand och att jag kommer kunna göra med de verktyg jag har med mig från Berghs.

Den stora resan tar sin början i januari och inleds med en dryg vecka i New York. Den 19 januari landar Tommy i San Fransisco och där, någonstans, tar de definitiva reseplanerna slut.

- Tanken är att jag ska lösa boende väl på plats. När jag flyttade till London var det så man gjorde, bodde på hostel i några veckor och sedan löste det sig. I San Fransisco ska det tydligen vara svårare. Men målet är att vi ska hitta en lägenhet att dela på, jag och några klasskompisar. Totalt är vi säkert 15-20 personer ur klassen som åker till just San Fransisco, det är både planners, copywriters, art directors och new media designers. Vår klass är väldigt blandad och jag tror att många av oss tänker att vi inte ska åka tillbaka till Sverige direkt efteråt.

Hur tänker du själv om framtiden, var tror du att du hamnar efter dina studier?

- Min framtid är väldigt… bred, om man säger så. Jag tror att jag tänker stanna utomlands, kanske hamnar jag i London eller Paris eftersom jag tycker att kulturen är mer spännande och intressant där än i Sverige. Mode kommer nog finnas kvar någonstans som ett intresse om inte annat, men det är möjligt att jag kommer inrikta på andra saker.

Tankar om kommunikationsindustrin framöver?

- Jag har insett att kommunikationsindustrin är ganska enkelspårig ibland, det finns många som skapar bara för att skapa, som tar på sig uppdrag för uppdrag för att tjäna pengar på dem. Det tror jag inte är framtiden för industrin. Dels tror jag inte att man kommer tjäna särskilt mycket pengar framöver, det kommer vara inflation på sådana som oss, och dels tror jag att det kommer bli allt viktigare att ha en agenda med sin karriär. Som kommunikatör har man stor makt och jag tror inte att alla förstår den makten. Eller de kanske förstår, men tar inte vara på den för att tillföra något gott. Jag vill hamna någonstans där jag arbetar för att förändra något. Jag vill ta bort tabubelagda ämnen, dra dem upp i ljuset. Jag hoppas att min karriär kommer göra så att jag kan ta mig tiden att förändra; det finns så mycket jag vill ändra på och tycker är fel samtidigt som det finns mycket jag tycker är rätt och vill bevara.

Finns det etiska byråer?

- Jag vet inte riktigt ännu, men jag tror att det finns många som bör vara mer etiska. Kommunikationsindustrin behöver nya röster, det finns definitivt utrymme för det men jag tror att många tillåter sig att falla in i ramarna för kommunikationsindustrin och inte riktigt orkar försöka bryta sig ut. För det är svårt att förändra, det är svårt att vara etisk hela tiden, det tar jättemycket energi. Och jag har respekt för människor som inte orkar samtidigt som jag inte vill vara en sådan. Jag vill stå upp för min moral. Jag går ofta efter devisen att ”den som tiger samtycker” och den tycker jag passar in på kommunikationsindustrin. Om man tar på sig ett uppdrag, arbetar med det och vet att det är fel, då är man ändå delaktig i att bygga en bild av att den här oetiska kampanjen är rätt. Det är där makten man har kommer in. Det man projicerar ut på allmänheten får konsekvenser. Allt har konsekvenser. Jag tror att man glömmer det ganska ofta.

Det låter dystert.

- Ja, men jag tror att det kommer bli bättre framöver. Den generation jag tillhör, vi som studerar nu, det finns så många av oss som inte tillåter Freudianska felsägningar och som ifrågasätter och problematiserar kommunikatörens roll, frågar ”hur menar du nu”. Det tror jag kan förändra hela industrin.

Vad tror du att du kommer minnas starkast från din tid på Berghs?

- Brand X, definitivt. Det gav mig mest på hela terminen och kommer antagligen vara med mig resten av livet. Där fick jag prova på att vara copywriter för en stund, inse att jag var duktig på det och faktiskt, jag ändrade ju inriktning efter det. Min grupp var väldigt bra och vi hade en enad röst projektet igenom. Vi hade ett mål, att lära oss av varandra och det lyckades vi ta med oss under hela processen. Jag är så stolt över mig själv och hela min grupp.

Någon föreläsare som inspirerade extra mycket?

- Jag kommer att bära med mig talet av Christopher Waldekrantz vid Brand X kickoff. Han blev en stor förebild för mig då. Det var så tryggt att höra en person som inte riktigt passar in i den heteronormativa kommunikationsindustrin berätta om sin resa. Han hade ett personligt uttryck som han förmedlade till hela publiken på två-, trehundra personer. Det här är min resa, det som gjort mig till vem jag är. Ta vara på det för det kommer göra er till bättre människor.

Det är viktigt att komma ihåg att man inte bara är ett varumärke. Alla är sitt eget varumärke här, Berghs är ett varumärke i sig, men det är ofta som man glömmer bort att man faktiskt är en människa bakom det också. Att låta sin personlighet vara en del av sitt varumärke kan bara leda till bra saker. Om man försöker trycka undan den för att ha något slags professionell bild utåt kommer man fallera efter ett tag. Jag har själv försökt det väldigt länge, men nu inser jag att det var den tråkigaste tiden i mitt liv. En fasad av en människa som aldrig riktigt var jag.

Hur känns det att det är sista dagen med klassen på Berghs?

- Faktiskt inte så mycket, eftersom det känns som att alla kommer att hålla kontakten och höras ändå. Berghs är inte en vanlig skola, de som går i min klass kommer jag jobba med i framtiden. Det är så pass enkelt. Man försvinner för att sedan komma tillbaka, på något sätt.

Vill man läsa mer av Tommy Lagestam gör man det exempelvis på Twitter.